Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av Malin - 8 februari 2009 19:04

Jag undrar verkligen hur man bär sig åt när man lär sig något utantill? Det är ju något som bara brukar ske automatiskt. Men hur gör man när man måste lära sig något utantill som inte vill fastna? Ska lära mig en tråkig låt på latin. Stämman kan jag, utan problem. Men texten. Nej, den vill inte. Och den ska sjungas utantill på lördag. Yay.

Av Malin - 21 november 2008 23:22

I helgen blir det till att återgå till en gammal vana; att prata med Dennis i telefon innan jag går och lägger mig. Han är nämligen hos en kompis i helgen. Annars brukar han få ligga bredvid mig en stund innan jag somnar, även om han går och lägger sig senare. Det är väl någon slags trygghet att veta att han finns där :)


Idol var väl sisådär ikväll (igen). Robin tog det största steget framåt iaf. Men Kevin kommer ju vinna, vare sig jag vill det eller inte. Att Anna åkte ut var inte särskilt otippat. Jag tycker att hon ska vara på en liten scen med sin gitarr. Intimt är mer hennes grej, det gör hon jättebra. Men jag stör mig på hennes långa fårtoner tyvärr. Okej, man får använda vibrato ibland. Om man kan kontrollera det. Det är inte snyggt med vibrato jämt. Jag kan bara inte tycka det.


Imorgon får vi se vad jag hittar på. Skulle vilja åka till staden, men jag har knappt några pengar kvar, så det känns lite tråkigt ifall jag skulle lyckas hitta något som jag bara måste ha och inte kan köpa det. Nåja, får se vad det blir. Kanske knackar på hos Daniel för ett spontant rep inför konserten på onsdag. Vill åka till IKEA och fixagardinstång också. Hatar att vi inte har några gardiner i vardagsrummet.

Av Malin - 18 september 2008 21:13

Det är ju helt sjukt att jag ska bli så äckligt nervös när jag måste prata inför en grupp. Idag på seminariet skulle alla prata några minuter om den text som de hade skrivit. Och jag blev jättenervös och ville helst inte prata alls. Det känns som om alla andra har vettigare saker att säga, bara för att jag kanske inte riktigt har tänkt i samma banor. Men rent logiskt borde ju det betyda att jag tar upp saker som de kanske inte har tänkt på. Det knäppaste av allt är ju att jag kommer behöva prata inför mina elever varenda dag sen när jag är färdig lärare. Men det känns faktiskt annorlunda, för då kommer jag vara den som vet mest (förhoppningsvis) och har koll på mitt ämne liksom. Det känner jag inte att jag har nu.


Som tur är blir jag inte alls lika nervös när jag ska sjunga. Men jag tror det beror på att jag har övat mycket och vet precis hur jag ska sjunga, när jag ska ta pauser och så. Visst kan det variera lite och jag kan göra så som jag känner för i stunden, men det är på ett annat sätt än när jag pratar. Då får jag bara tunghäfta och svettas och känner mig allmänt tom i huvudet. Får hoppas att det går att jobba bort med tiden. Verkar som om det är flera än jag som känner såhär. Och de ska också bli lärare.

Av Malin - 2 september 2008 21:48

Jag har precis varit ute på vad som kändes som den längsta promenaden någonsin, fast jag gick ju bara min vanliga runda och ganska fort dessutom. 4 km är ju ingen sträcka man dör av direkt. Anledningen till att den kändes så hemskt lång gissar jag beror på mörkret som infaller tidigare och tidigare på kvällarna. Jag hade gärna promenerat tidigare idag, men det har liksom inte funnits tid för det, var i skolan mellan tio och halv sex typ, sen var jag tvungen att handla och innan jag hade kommit hem, lagat mat och ätit hade klockan blivit närmare åtta. Och då skulle jag ju öva sång. Vilket ledde till att ännu en timme flög förbi.


När jag sen tittade ut genom fönstret insåg jag att det var jättemörkt. Men jag trotsade det stora svarta och begav mig ut ändå, med uppiggande musik i öronen. Dum som jag är gick jag till skogen och tänkte att det är ju upplyst där, så det är ingen fara. Och visst, det var upplyst och det var ingen fara. Men jag inbillade mig ju hela tiden att en våldtäktsman eller mördare skulle hoppa fram ur buskarna. Eller varför inte en stor björn? Det största djuret jag såg var en groda, stor som en halv knytnäve ungefär. Men jag hoppade ju till ändå när den kvackade iväg. Jag försökte tränga bort de otäcka tankarna, men det var svårt. Men jag knatade på och efter vad som kändes som en evighet kom jag till slut hem igen, om än välbehållen, men med hjärtat lite halvt i halsgropen. Resonerar man logiskt så är ju faktiskt inte chansen att det finns en våldtäktsman i ett motionsspår i skogen kl nio på kvällen som har planerat att våldta någon av de kanske tre människor som befinner sig där den tiden. Vad skulle han fördriva tiden med bakom sin buske medan han väntar? En björn verkar också föga troligt såhär mitt i en stad. Trots att jag kom hem och såg ut precis likadan som innan jag gick (möjligen lite svettigare) så tror jag att jag i fortsättningen förlägger mina promenader till dygnets ljusare timmar. Om det nu är möjligt med allt detta mördarplugg.


Var på två tråkföreläsningar idag. Särskilt den ena kändes fruktansvärt onödig eftersom allt hon sa på en och en halv timme fick plats i hennes artikel på tre sidor som jag läste igår. Det är ju stört att det ska vara så himla svårt att koncentrera sig. Efter en halvtimme vill man bara springa därifrån. Det knäppaste av allt är att de säger att en lärare inte kan lära ut och eleverna lära in genom att läraren bara står där framme och pratar. Så varför, varför, varför ska vi då utsättas för detta flera gånger i veckan? Jag bara undrar. Men det är klart, det sparar väl pengar när en lärare undervisar cirkus 150 elever åt gången. Men kul är det då inte. Man behöver aktivera sig. Man kan inte bara sitta på en stol i en och en halv timme och bara lyssna och antecka utan att känna sig halvt döende. Luft, ljus, rörelse och vätskebalansering (som min seminarieledare så fint uttrycker det) behövs faktiskt emellanåt. Och de som undervisar i Pedagogik borde väl verkligen ha koll på att man inte kan hålla koncentrationen på topp i mer än, ja, vad ska jag dra till med, tio minuter? En kvart? Galet. Men det här är ju bara början. Jag hoppas att man vänjer sig efter ett tag.


Nu kommer min man äntligen hem efter sin första dag som telefonförsäljare i denna stad. Så nu ska jag umgås lite med honom istället, de få timmar om dagen jag får det.

Av Malin - 31 augusti 2008 22:24

Efter inte så lite funderande tackade jag till slut nej till damkörsvikariatet. Var jättepeppad först, men jag kände mer och mer att det skulle ta alldeles för mycket tid och kraft. Det kan nog räcka med de 125% jag ska läsa i skolan i höst. Det är ju inte såå kul att åka buss. Känns faktiskt jätteskönt att jag tackade nej. Visst hade det varit kul och en bra erfarenhet, men just nu känns det som att det är mer än nog med allt annat. Man kan ju inte hålla i en kör utan att lära sig alla stämmor i alla låtar. Och det tar faktiskt mycket tid.


Var ute på promenad med söta Karin ikväll, var jättekul att träffa henne igen. Och skönt att prata av sig. Hon är så klok, hon hörde på mig på en gång att jag egentligen inte ville hålla i kören nu, så efter det ringde jag och tackade nej :)

 

Pratade med pappa om Gotlandsresan första helgen i oktober. Hans morfar var kompositör och den helgen ska Gävle(?) symfoniorkester spela några av hans verk i Visby domkyrka. Så det kändes som något jag vill gå på. Och så kan det ju vara mysigt att se Gotland på hösten :)


Nu är det dags för sängen snart. Inte för att jag kommer att somna inom de närmaste timmarna, men jag kan ju vila eller nåt. Måste upp tidigt, för imorgon börjar jag kl 8. Yay.


Dagens Disneyfilmer: Alice i underlandet och Micke och Molle. En prinsessas dagbok 2 gick på tv, halvkollade på den. Om jag inte minns fel är det minsann också en Disneyproduktion, så den måste ju också räknas. Kanske blir en fjärde snart också.

Av Malin - 20 augusti 2008 18:53

... det är frågan. Min lugg börjar bli väldigt lång. Men jag funderar lite på om jag ska låta den växa också, eftersom jag tänker spara ut håret. Tål att tänkas på. Fast jag trivs bra i lugg, så kanske ska ha kvar den ändå. I så fall måste den klippas lite snarast, jag ser inte så mycket just nu :) Vad tycker du?

 

Blir tokig på vårat handfat, det är nästan stopp i det nu. Men så kollade jag på Rent hus och de tipsade om bikarbonat, salt och hett vatten. Så jag testade. Och visst blev det bättre. Men fortfarande inte bra. 


Snart börjar min favorit-tv-kväll! Trinny and Susannah, 2 x Project Runway och 2 x Sex and the city. Kan nog klämma in ett Du är vad du äter innan också. Och en middag, fast Dennis måste diska först, annars går det knappt röra sig i köket. 

Av Malin - 19 augusti 2008 04:27

Jag blir tokig! Jag har försökt sova i nästan en timme nu, men det verkar vara ett omöjligt uppdrag.. Hur normalt är det att inte vara tillräckligt trött för att somna när klockan är halv fem? Katterna är lika äckliga som vanligt. De var tysta i flera timmar förut, så jag hoppades att de skulle sluta hålla på, men tydligen inte. Bajs. 


Tittade på Askungen innan jag skulle gå och lägga mig, tror inte jag har sett hela filmen förut, möjligtvis när jag var riktigt liten. Himla söt film egentligen. Coolt att den är så gammal också. Från 1950 stod det visst. Tänk att de kunde göra så roliga filmer redan då ;P


Någon som har bra tips på hur man lyckas somna? 

Av Malin - 18 augusti 2008 22:06

Vaknade med en huvudvärk som hette duga. Det är svårt att sova med två löpande katter som skriker hela tiden. Jag trodde Zässi var klar för den här gången, hon var ju tyst i en vecka, men nu verkar hon vara på krigsstigen igen.. Snart går jag och stänger in dem i någon annans lägenhet, har nycklar till två kompisar nu på sommaren.. Vore skönt med lite peace and quiet.


Försöker komma fram till vad jag har gjort idag. Inte mycket vettigt alls, tittat på tv typ. Pratat strunt (och kanske lite allvar) och skrattat massor med Dennis också, aldrig fel :) Idag blev det en promenad som tur var, jag trotsade duggregnet och gick ut ändå. Sen tog jag en välbehövlig dusch, mitt hår var fruktansvärt skitigt! Det var nästan så jag skämdes för att gå till motionsspåret.


Jag har en konstig granne som skriker till lite då och då. Han bor inte ens i samma hus, men ändå hör jag honom åtminstone ett par gånger varje dag. Försöker spekulera i vad han gör för att framkalla dessa rop, kanske spelar han poker eller nåt tv-spel. Eller tittar på sport. Det låter typ som när någon tittar på fotboll eller hockey och blir glad när favoritlaget gör mål. Men så ofta kan väl inte sådant visas på tv? Eller? I så fall måste han ha väldigt många favoritlag..



Skapa flashcards